Jag läser denna krönika av David Lagercrantz skriven för ett år sedan. Att modeföretag som H&M, Indiska, Lindex, Gina Tricot, Zara och alla andra inte ser sitt bidrag i pro-ana-rörelsen är för mig så iskallt. Alla tittar på modellerna hos dessa bolag och vill vara som dem. Många unga drömmer om en karriär som fotomodell och lever i tron att du måste vara undernärd. Under ytan tar denna industri livet av tusentals kvinnor i sin ambition att sälja kläder och produkter och ett skönhetsideal. Modeller med ett BMI understigande 18.5 vilket är gränsen för undervikt. Det borde vara en standard i alla industrier som arbetar med mode och skönhet, gärna generellt.Läs denna krönika och kommentera gärna. Vilket ansvar tycker du vi har? De stora bolagen? Hur kan vi förändra skönhetsidealet till att gå ifrån det undernärda till ett hälsosamt ideal? Är det kört kommer det alltid att vara såhär? Davids krönika här: https://lnkd.in/dcHuYhdU"Jag vill bara skrika och då menar jag egentligen inte att säga ett ont ord om dessa kvinnor, de har sina egna liv att kämpa med. Men de är alla, medvetet eller inte, en del av pro-ana-rörelsen som vuxit fram på nätet, och som precis som alla subkulturer har sina egna slogans. ”Bones are beautiful”, lyder en. ”Be strong, starve on”, en annan. Pro-ana är ingen organiserad rörelse, bara namnet på ett fenomen som exploderat senaste åren, och där deltagarna – ofta oavsiktligt – visar upp anorexi som en elegant och chic livsstil, och inte som en sjukdom som dödar och orsakar omåttligt lidande. "Fortsätt läs här: https://lnkd.in/dcHuYhdU
