Kantstött & Väldigt Värdefull - en självhjälpsbiografi om att vända depression till livsglädjeJag valde att inte dela något i år på internationella suicid-dagen. Jag är trött på att inget görs, att vi lyfter detta en dag om året. De som lever i det har ett helvete varenda dag, året runt, och att vara liten i detta helvete är fruktansvärt.För mig finns det så mycket vi kan göra, men jag blir uppgiven för ingen lyssnar. Vi fortsätter att behandla symtomen och inte orsakerna, ingen vågar lyfta på locket och kika in i det förflutna hos de som lider av depression och självmordstankar. De barn som tog livet av sig förra året, och alla de barn som försökte ta sitt liv och alla de barn som tänker på att ta sitt liv, var kommer de ifrån? Hur var deras uppväxtförhållanden, vad hade de för support som små barn, hur mådde deras föräldrar? Växte de upp med en ensamstående mamma som kämpade själv? Hade de ont om pengar? Var det någon i familjen som drack eller tog droger? Fick de stryk? Lämnades de själva hemma tidigt? Hade de vänner? Upplevede de ett tidigt utanförskap? Hade en förälder problem med psykisk ohälsa?Jag har alltid tusen frågor men ingen bryr sig. Diagnostisera med ADHD, medicinera, satsa på psykiatrin och försöka lappa ihop något som varit trasigt länge. Jag är trött på att vi inte går bakåt och tar reda på alla möjliga orsaker till att barn mår dåligt. Att vi inte är mer ansvarsfulla. Alla barn är alla vuxnas ansvar.Jag har skrivit en bok. Den är bra. Men vem bryr sig. Jag är ju ingen läkare, forskare eller professor utan bara en vanlig människa, vad vet jag om psykisk ohälsa. Ofta upplever jag att jag vet mer, kan mer än alla experter tillsammans. Jag vet var jag kommer ifrån, jag vet hur när varför om min historia, och jag vet hur vad och när jag behöver agera för att inte trilla dit och sjunka nedåt igen. Enkla saker.Jag ska skicka in ett medborgarförslag.Om man skiljer sig och får sex månaders betänketid för att man har barn, så ska det vara obligatoriskt att ägna dessa sex månader till samtalsterapi, utbildning, gruppsamtal om hur man är en bra förälder när man inte längre bor tillsammans. Vad är bäst för barnen, vad gör man och vad gör man inte. Sex månader som dedikeras till att ta hand om sina gemensamma barn på bästa sätt. Så barnen slipper komma ikläm.En skilsmässa är ingen liten sak för ett barn, det är ofta ett stort trauma. Och vi föräldrar är sällan bra på skilsmässa och har ofta egna dåliga erfarenheter bakom oss. Och 60% av alla giftermål slutar i skilsmässa. Jag är själv ett skilsmässobarn och där började min egen psykiska ohälsa, i kriget mellan mamma och pappa, i förlusten av trygghet.Varje dag är en dag då vi ska ta hand om våra barn. Allas våra barn. Sträcka ut en hand, öppna en famn, fråga om hen behöver hjälp. Finnas där. Lägga oss i om vi är oroliga. Prioritera barnen.KramShama
