Här är en bild tagen för två månader sedan. Jag undrar såklart om det kommer att påverka min jobbsituation, att vara utan bröst. Kanske gör det det. Men kan jag få hälsan åter så är det värt allt allt allt, dessa börst har ammat fyra barn och det var det viktiga. Och kanske tjänat in en eller annan slant på underklädesjobb. Om vi nu är så ytliga.Kära du.För drygt 15 år sedan fattade jag ett beslut. Jag var då mamma till fyra barn, hade nyss skiljt mig och sålt mitt bolag. Jag var deprimerad och hade en massa pengar på banken. Jag vet inte om det var en lyckad kombination. Jag bestämde mig för att köpa mig själv nya bröst, för det var jag värd. Klart jag var. Jag hade frågat många och däribland min terapeut om konsekevnser för min kropp för fysiskt mådde jag bra, han sa "Shama if you are happy your body will be happy".Vad jag inte visste då var att även motsatsen är sann, om min kropp är ledsen så är jag ledsen.Jag opererade mig på Profromakliniken efter rekommendation, och var väldigt nöjd. Jag älskade min nya silhuett, jag älskade att kunna ha en klänning utan att behöva använda en pushup-bh. Jag kände mig så fin! Och ja, det bidrog till min mentala hälsa, jag såg inte så negativt på min spegelbild längre. Kort sagt, jag var sjukt nöjd med mitt beslut.Knappt två år senare är jag i en ganska ny relation och en morgon när vi ligger och gosar så säger han helt plötsligt "Shama, du har en knöl i ditt bröst!" Och mycket riktigt, den sitter där, och den är inte liten. Vi blir skräckslagna bägge två och jag ringer till onkologen på Sabbatsberg och får en tid dagen efter. Vi är i chock, jag är i chock. Min kille följer mig till mottagningen och vi träffar en läkare som gör en undersökning. Han frågar snabbt hur länge jag har knölen i armhålan och jag svarar "Va? Vilken knöl? " Han visar och jag känner en knöl som är tre gånger så stor som den i bröstet. Nu börjar jag att gråta. Jag får gå in i ett annat rum och göra ett ultraljud och läkaren konstaterar att det är silikon. Mitt implantat har spruckit.Nu börjar en cirkus. Onkologen frågar vem som har opererat mig och jag svarar med Proforma och kirurgens namn. Då känner de varann. De pratar med varandra om vem som ska operera mig och de kommer fram till att jag ska tillbaka till plastikirurgen. Jag får en operationstid snabbt, kommer dit och de bestämmer sig för att byta ut bägge implantaten. Jag frågar varför och de säger det är bättre att ha samma sort. Jag frågar varför de ska byta sort och han säger för att de andra har dragits tillbaka. Jag får inte veta varför.Jag opereras, och läker ganska snabbt, men jag är trött, jag mår inte bra. Månaderna går och jag blir tröttare och tröttare och efter fyra månader går jag till min husläkare som tar en massa blodprover. Då visar det sig att allt järn är slut i mina depåer. Varför då? Det vet man inte. Jag får gå till Sophiahemmet och göra magnetröntgen för dessa nivåer tyder på en tumör eller en allvarlig sjukdom. Jag släpar med min kille som motvilligt följer med, mest för att jag har svårt att gå själv. Magnetröntgen visar ingenting, jag får injektioner med järn och höga doser av järntabletter. Detta är nu bara 2011.En dag vaknar jag upp och kan inte stödja på foten, varje steg gör så otroligt ont. Husläkare, röntgen, magnetröntegn, ingenting kan förklara värken. Naprapat, massage, behandlingar, inlägg, inget hjälper. Detta pågår i tre månader och det är sommaren 2013 och jag kan inte ha skor med någon form av klack inte ens gymnastikskor. Värk i kroppen, trötthet, förvirring, svårt att sova, adrenalinpåslag, hjärtklappning. Detta år eskalerar allt, värk i de flesta leder men speciellt rygg, knän och händer, konstant ångest. Jag lägger nästan 100.000 kronor på kinesologi och behandlingar, akupunktur, kinsisk medicin och olika alternativa behandlingar och tillskott. Inget hjälper.2015 får jag ett samtal av en advokat som frågar om jag vill föra en grupptalan mot Proforma för felatig behandling och jag fattar ingenting. Det visar sig att mina implantat hettet PIP och var av industrisilikon, inte medicinskt silikon. Och att det är detta som jag fortfarande har i min kropp. Jag har kvar knölar i armhålan och en i bröstet som var svår att få bort. Och 2010 sa man "kroppen gör sig av med silikon själv den rensar ut det så det är ingen fara". Och de skickade aldrig in mitt spruckna implantat vilket de var skyldiga att göra. (Läser man nu på Läkemedelseverkets hemsida så ska man absolut operera bort dessa implantat och företaget har stämts av i princip de flesta länder i olika grupptalan.)När mitt barnbarn föddes 2017 kunde jag inte hålla henne utan stöd eller öppna dörrar själv. Jag fick en tid hos en neurolog som och expert i funktionsmedicin som gjorde en massa olika tester, fysiska, blod, spott, avföring allt. Gentester. När resultaten kom satte hon mig ned och sa "Shama, på en skala mellan 1-10 så ligger du mellan 1-2 hälsomässigt. Du är jättesjuk. För varje andetag du tar blir du förgiftad, din kropp kan inte rensa ut några gifter alls för organen fungerar inte som de ska. Du tar inte upp syre eller näring som du ska, allt är på tok och det är akut."Jag inleder två år på en kost utan mjölkprodukter, spannmål, kött, ägg, socker, sojaprodukter och majs. Jag får bara äta saker med max tre ingredienser om det är havfabrikat. Jag måste gå på gymmet och få upp pulsen i max flera gånger i veckan. Jag får inte stressa på något sätt. Jag är 15 olika tillskott i olika doser tre gånger om dagen som måste vara från särskilda varumärken. Jag importerar från USA. Jag gör exakt allt hos säger, som en liten robot. Och vet ni, det går. Och jag blir sämre. Den första månaden kräks jag och bajsar på mig, jag ligger däckad i dygn och svettas och fryser. Sen blir det bättre. Och lite bättre. Och ännu lite bättre. Men aldrig bra.Jag har provat kurer och behandlingar, kinesologi, akupunktur, avstått alkohol i sex år, tränat, sovit, yogat, mediterat, tarmsköljt, gått i terapi, försökt att verkligen leva så hälsosamt som det bara går. Och jag blir aldrig bra.Jag inledde denna blogg år 2008 då jag satte in mina första implantat. Dessa var av det skadliga märket PIP som innehöll industrisilikon. Jag fick nya implantat av märket Mentor samtidigt som de rensade bort det gamla silikonet. Jag fick aldrig frågan om jag ville ha nya, det förutsattes att de skulle byta "gratis".I nästa avsnitt ska jag berätta om året 2020, då jag vaknar upp med ett bröst i storlek av en E-kupa, dubbelt så stort som det vänstra. Samma bröst där implantatet sprack 2010. Är detta en slump? Jag tror inte det och beställer en tid hos bröstcentrum.Fortsättning följer...KramShama
