Jag tror mer och mer på att jag har en eller flera diagnoser, det kan vara allt från ADHD till Asperger eller en släng av bipolaritet. Eller så är jag bara sprängfull av energi mest hela tiden för att sedan pysa ut som en ballong. Det händer så mycket i mitt liv varje dag, och jag vet aldrig vart dagen ska ta vägen. Så många intressant människor och möten, och utmaningar. Jag har just läst Richard Bachs Illusionen och jag fick liksom en uppenbarelse av denna text: Den nådde mitt inre och så många bitar föll på plats. Jag tänker på alla gånger jag har upplevt att saker har hänt mig, pappa som dog tidigt, Stefan som omkom i olyckan, övergrepp, ekonomiska utmaningar, depression och självmord. Och hur jag i efterhand ser att allt varit värt det varit meningen för att jag är här nu. Men jag har aldrig sett problem som att de är här nu för att jag behöver en gåva. Halleluja! Heureka!Just nu har jag en del saker som gnager i mig. Inte riktiga problem, mer av sorten att jag också är människa, misslyckas och är dålig ibland. Den första gåvan jag får är att jag inser hur kort jag håller mig själv, hur högt och hur bra jag måste vara för mig själv. Jag får inte vara det minsta oärlig, snål eller missunnsam. Ingenting. Är det ens möjligt om jag är människa? Tror jag att jag är Gud eller? Och vad gör det med mig om jag måste vara bra hela tiden, mår jag bra av det?Missförstå mig inte (eller gör det om ni vill) men jag strävar efter att växa utvecklas och vara den jag VILL vara, och jag vill vara snäll, kärleksfull, omtänksam, ärlig och generös. Jag vill det, i alla relationer. Och den senaste vecka står det så tydligt klart för mig att det är jag inte. Jag förlorar uppdrag för att andra har synpunkter på det jag gör, jag har konflikter med människor för att de tycker annorlunda än jag, jag är oärlig i vissa relationer för att jag inte vill såra andra. I en del fall har jag undvikit problemen för att jag inte orkar, låtit andra få rätt och jag har tagit stor skada. Bara för att slippa ur en hemsk situation. Och jag inser idag att när jag duckar utmaningar så dyker de upp igen, för gåvan är där och väntar på mig.Jag skilde mig för väldigt länge sedan, gick ur en våldsam relation utan några tillgångar och blev lurad på allt. Jag svalde det och vägrade hänga med huvudet, vara ett offer. Jag tog alla kostnader för barnen själv, sörjde för dem under många år bara för att visa att vi inte behövde honom. Nu har jag själv skapat en situation som gör att jag måste titta på allt detta igen. Allt som jag valde att stänga genom att ge honom allt. Jag fick tillbaka mitt liv, jag och barnen fick frid och det var värt allt. Och ändå så har det gnagt i mig under alla dessa år hur män kommer undan, hur vi kvinnor kämpar för oss och för våra barn och de så sällan straffas. För barnens skull valde jag att gå och inte anmäla. För barnens skull har jag dolt allt, betalat allt, hela tiden känt så stor press på att tjäna tillräckligt så mina barn ocjså ska ha samma förutsättningar som sina vänner.Och nu har JAG skapat en situation där allt kommer upp till ytan. Vad är preskriptionstiden för våldtäkt? Vad är rättvisa? Vad innebär rättvisa för mig? Går det någonsin med alla pengar i världen att återställa det som gick sönder i mig? Vad är ett förbrukar förtroende för män värt? Jag inser att jag behöver en advokat. Förra gången valde jag att avstå, att lämna allt. Är jag beredd att kämpa den här gången? Och är det bara min kamp eller vår kamp? Jag har just nu en nära väninna som går igenom detta, hon valde att anmäla. Jag vet inte vad som är rätt och fel, vad som är tydligt är att jag gick miste om gåvan där och då för många många år sedan och att den fortfarande väntar på mig.Det är inte med glädje jag tar mig an detta. Jag gör det för den unga versionen av mig, min vän som är mitt i det idag och för alla andra kvinnor. Jag inser en sak. För varje gång du blir våldtagen så blir ditt värde för dig själv mindre. Och din förmåga att förändra, ta dig ur, säga ifrån, försvara dig blir mindre. Tills du är ett ingenting för dig själv. Barnen betyder allt och du betyder ingenting och om du lyckas ta dig ur situationen så behöver du ingenting annat än en stunds frid.Om du känner en bra advokat som kämpar frö vinnors rättigheter och inte kostar en förmögenhet så snälla skriv till mig, info@shamapersson.com. Tusen tack.KramShama
