Den här sommaren har varit som en tredje Covid-sommar för mig, jag har varit hemma. Jag har vant mig vid att gesterna och rörelserna inte är så stora, och jag njuter mycket i det lilla. Bara att vara hemma och fixa med blommorna, skapa min walk-in-closet och att göra små avstickare till Sigtuna eller Lidingö har varit tillräckligt. Jag inser att jag inte behöver fly lika mycket lika ofta som innan, jag har mycket lättare att bara vara hemma. Förr kunde jag uppleva en press i att jag måste ordna en storslagen semester till barnen, eller att andra ska se hur bra vi har det på semestern. Galenskap. Jag har faktiskt pandemin att tacka för min nyfunna kärlek till Sverige och att upptäcka mer av vårt land. Just nu är Maia och jag i Varberg ett par dygn, njuter av havet, strålande sol och mysiga middagar och tid med oss. Vi bor på Varbergs Kusthotell, och bara bastun vid havet är värt besöket. Jag älskar att vara med Maia, och att sova ihop leva ihop några dygn. Imorgon ska vi på Ed Sheeran med vänner och det ska bli så fint, det är andra gången vi ser honom ihop hon och jag. Livet är bra i det lilla. Det är viktigt för mig att jag trivs hemma, att hemmet är en fristad. Utifrån den tryggheten kan jag göra små avstickare några dagar och lämna eller ta med Charlie Brown. Den här gången fick han stanna hemma, högst motvilligt blev han avdroppad hos Rakel och Dennis i förrgår. Det är bra för honom att vara lite utan mig, vi lever i symbios han och jag. Vi behöver klara oss själva ibland... :-)Nu ska jag ned och dricka en kopp kaffe i väntan på Maisi som är nere på Spa igen, och sen ska vi till John's Place för middag. Det lilla livet känns stort idag.KramShama
