Hej.Jag har bestämt mig för att inte vända andra kinden till, utan ge igen. Fast lite mindre.Jag tänkte att jag skulle ge er en uppdatering om mitt alkoholläge, hur det går för mig. Står jag vid ruinens brant? Har nedförsbacken som Sanna Lundell och Ann Söderlund förutspådde som en definitiv sanning börjat? Har alla mina goda intentioner och ansträngningar de senaste sju åren gått om intet?Jag tycker inte det.Jag sover gott om nätterna, har goda relationer med mina barn och mina vänner, det går oväntat bra med min agentur och mina andra jobb och jag känner mig glad och harmonisk. Den katastrof som garanterat skulle vänta mig och mina kära är inte här, än. För den kan ju lura om hörnet, visst är det så. :-) Men efter att ha levt så som jag gör idag i drygt åtta månader är dey inget jag går omkring och oroar mig för.I sommar har jag druckit totalt sju eller åtta glas vin, ett eller två i veckan, är det intressant information för er att veta? Den senaste veckan noll glas, förra veckan i Varberg två. Det är olika beroende på vad jag gör, om jag är på middag med vänner eller inte, är detta intressant för dig att veta? Jag har två flaskor bubbel i kylan, om jag får oväntat eller väntat besök. En av dem har jag köpt, den andra har jag fått, om du undrar. Jag har under de här dryga åtta månaderna lärt mig att jag inte är särskilt förtjust i vitt vin eller rosé, och jag hatar Chardonnay. (Det har jag alltid gjort, så du vet.) Pinot Noir, Malbeq och Cabernet Sauvignon är bättre och gärna det dyraste som finns på glas. Jag som alltid drack det billigaste med mest alkohol i när jag var ung har blivit en finsmakare. Det är ju ganska ironiskt, att mina problem med alkoholen har bytts ut till något helt motsatt, en glas gott vin till god mat någon gång emellanåt. Om du nu undrar.Varför skriver jag det här? Av flera olika anledningar.Den första anledningen är att jag vill visa att det finns olika vägar och allt är inte skrivet i sten av forskning och andras erfarenheter. Vi är olika och livet kan ta sig nya vägar, om vi förändras. Om vi inte förändras och provar samma lösning igen så blir det nog samma resultat. Och jag är av den fasta övertygelsen att våra beroenden, oavsett substans, har en orsak och om vi kan läka våra trauman så har vi inte längre samma behov av att lindra smärta och ångest.Den andra anledningen är att jag känner många människor som har slutat med alkohol men som är fortsatt beroende av andra substanser eller beteenden. De röker, dricker kopiösa mängder kaffe, tränar, ligger, jobbar eller går på möten så fort de får ångest eller för att undvika ångest. Ångesten är kvar om de inte aktivt GÖR någonting. Så att bli fri från ett beroende gör dig inte automatiskt fri från beroendet i sig då det ju drivs av något annat och inte är ett självspelande piano.Den tredje anledningen är att jag är väldigt besviken på Sanna Lundell och Ann Söderlund. De valde att gå ut offentligt och prata om mig på ett negativt och nedlåtande sätt på midsommarafton. Jag tycker inte om att man gör så och tog väldigt illa vid mig. I podden tog de sig friheten att definiera och döma mig och att förutspå en framtidsutveckling baserad på deras egna erfarenheter och liv. De projicerade en hel massa antaganden på mig och gjorde det till en sanning. Jag tycker inte att man gör så.Strax därefter bjöd de in mig att vara med i podden (efter mitt tidigare blogginlägg i denna fråga) för att föra ett samtal MED mig. Det var bra gjort tycker jag och jag blev glad och det skulle ske veckan därpå. Sedan sköt de på detta en vecka då de inte var på samma plats och inte kunde podda med mig. Sen sköt de på det en vecka till för de var utomlands tillsammans. Sen tystnade de helt i tre veckor och när jag i förra veckan frågade om de var hemma och vi skulle sätta ett datum för podden så fick jag inget svar alls. Igår skrev jag att jag förstod att de inte hade för avsikt att göra ett avsnitt med mig och då svarade Ann "vi tycker att det känns lite sent att ta upp det nu. Ha det fint!" Jag svarade "Bättre sent än aldrig tänker jag som blev rätt utsatt? Jag har väntat på en möjlighet till upprättelse och det känns respektlöst hur ni samtalade om mig och nu valt att hantera det." Då svarade Ann "så som du refererat till oss i din blogg känns inte särskilt systerligt, men låt oss inte ta detta längre. Ha det gott!" Det var ju efter det blogginlägget som de tog kontakt med mig och ville podda... Jag frågade om de tyckte att de var systerliga i sin podd och att det inte kändes så för mig. Då fick jag inget svar.Nu valde jag att ta detta längre för det är något i allt detta som gör mig riktigt arg. Jag är uppfostrad med väldigt mycket "Så här gör man och såhär gör man inte." Man talar inte illa om andra människor. Man ber om ursäkt när man gör fel. Man reparerar om man kan när man gjort ett misstag. Och man är större än så, att man kan säga förlåt, jag hade fel, det var dumt.Jag talar inte om alkoholens varande eller inte varande i mitt eller deras partners och föräldrars liv, utan om att vara en vänlig och snäll människa. Jag vill att vi ska sluta prata nedlåtande om andra på sociala medier. Jag har figurerat i ett antal poddar de senaste åren då andra har uttalat sig om mig, och ingen har bjudit in mig. Jag har valt att vända andra kinden till, att inte gå till försvar för jag är av övertygelsen om att inget någon annan säger egentligen kan hota mig. Andras åsikter är inte jag, de kan inte definiera mig bara döma mig. Och ibland blir jag förbannad, gränsen blir liksom nådd och i detta ärende så är det två personer som sitter och raljerar och uttalar sig utan att ha en enda tanke på vad det fåt för konsekvenser för mig. Hur påverkar detta den person vi nu uttalar oss om? Kommer hon att få en massa negativ feedback, i mitt fall få direkta påhopp av andra rättrådiga människor och förlora följare (vilket faktiskt är en del i min möjliga inkomstkälla numera.) För att inte tala om känslan inuti, att helt plötsligt mitt på midsommarafton bli taggad i ett inlägg och sedan förstå att nu är jag med i en podd helt utan min egen önskan. Min midsommarafton blev helt klart rubbad på ett inte positivt sätt. Och att två kvinnor, med egen erfarenhet av psykisk ohälsa, väljer att hänga ut en annan kvinna offentligt gör mig väldigt upprörd. Madeleine Albrights gamla citat att det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor känns så relevant, frågan är var kvinnor som stjälper andra kvinnor ska ta vägen.Det får vara slut med sånt här nu. Det är inte snällt, det är osnyggt, det är egoistiskt och saknar konsekvenstänk. Och sociala medier vimlar av detta, kända personer som ser ett möjligt ämne att få uppmärksamhet runt och ja, den tar vi, henne slänger vi under bussen nu, det gagnar vår sak. Enough already.Jag hoppas att detta var sista gången som någon poddade OM mig. Jag är gärna med som gäst i era poddar, men vill inte vara ert samtalsämne för att stötta er verksamhet. Ni får skapa egna rubriker genom era egna liv och skeenden.Så, nu är jag klar. Jag har argat färdigt. Nu tänker JAG inte ta detta vidare.En väldigt klok terapeut sa "I don't believe in forgiveness, I believe in getting even. Forgiveness creates an imbalance where YOU put yourself higher than the other, being all holy and forgiving. Instead I suggest that you give back, just a little less than what you were given, this creates a balance in the universe."Så nu har jag gett igen, jag har lämnat ut Ann och Sanna, och jag tänker att detta media har lite mindre genomslag än en podd.P.S. Jag kommer att fortsätta att utforska beroende i stort och alkoholberoende i synnerhet. Ärligt talat så är mitt chips- och glassberoende tio gånger större än mitt alkoholrelaterade problem. Och ingen har faktiskt med det att göra, detta är MIN väg att utforska, mitt liv.Lev och låt leva är en bra devis från AA och 12-stegsprogrammet, den har mycket att lära väldigt många.KramShama
