Finaste HammerKära bloggen. Det är en svår tid just nu. Min sons hund håller på att dö, och det är bland det allra svåraste. Han älskar honom så mycket, de älskar varandra så mycket, och att se deras sorg gör mig så ont. De är som brorsor, har alltid varit bästa vänner och min son har aldrig bott utan honom. Jo, ett år då jag tog hand om honom och han pluggade och jobbade. Jag gör vad som helst för barnen och hundarna. Nästan. Hammer har en tumör i bihålan som trycker på hjärnan. Han bodde här en vecka för ett tag sedan och hade så dålig kondis tyckte jag, men inte mer än så. Nu kan han inte lägga ned huvudet för då kan han inte andas. En dag i taget, en timme i taget, men vetskapen om den sorg den tomhet som väntar Ludvig är hemsk för mig att bära. Dubbel sorg. Sorg att Hammer kommer att lämna oss, sorg för jag vet inte hur Ludvig ska klara. Men vi klarar ju. Denna del av livet är värst, när vi dör. För de som blir kvar.Jag uppdaterar er mer men just nu är detta top of mind för hela familjen. En av våra bebisar, en av hundbrorsorna, den finaste av dem alla, så mjuk och rolig och snäll. Min son och Hamstern
