För ett drygt år sedan sa de på nyheterna att det är stor bris på jour- och familjehem och att extremt många fler barn behöver stöd nu i samband med pandemin. Jag anmälde mig direkt då min yngsta precis flyttat ut och jag hade ett rum ledigt. Och tid. Jag funderade länge på varför jag ville göra detta, och känslan var densamma som när jag var 22 år gammal och såg en annons i tidningen att en liten 2-årig pojke behövde familj. Rakels pappa och jag var båda beredda på att ta emot honom men jag tror vi bedömdes som för unga och oerfarna föräldrar.Därefter har jag varit jourhem en gång under 2017, då till en 17-årig flicka som hade det svårt hemma. I samband med flyktingkrisen 2015 då min vän Ann-Sofie tog emot sin nu adopterade son kände jag också att jag ville hjälpa till. Hon bodde hos oss i tre månader och det känns fint att se henne må bra idag. Och nu, för tredje gången, känner jag återigen att jag kan och vill finnas för barn som behöver stöd. Jag frågar mig själva varför, klarar jag av det, orkar jag, har jag kapacitet, tid, hjärta nog, tålamod nog och efter en ordentlig rannsakan så tänker jag att nog kan jag erbjuda ett barn i kris en fristad under en tid. Jag har svårt att finna skäl till att inte göra det. I förrgår fick jag tre förfrågningar under ett dygn om jag kunde vara jourhem, akut. Två 14-åringar och en 12-åring. När en förfrågan kommer har jag alltid möjligheten att fundera och säga nej om det inte känns som att jag är ett bra alternativ. I två av fallen så kändes det så, att jag inte är ett bra alternativ för de flickornas behov av stöd och närhet till skola och vänner. Men i det tredje fallet kände jag ja, här tror jag att jag kan vara ett fint stöd, att flickan kan behålla mycket av sin vardag och få ro och gos med Charlie. Ett önskemål om hund eller katt fanns i förfrågan och det är en så stor källa till gos och kärlek för ett barn om de inte är rädda.Om de kontaktar mig angående tre flickor under ett och samma dygn och söker placering akut,hur stort är då behovet av familjer? Finns det familjer till de andra två flickorna? Mina tankar vandrar nu men jag ska träffa flicka nummer tre i nästa vecka tillsammans med soc.Varför berättar jag detta för dig?Jo, jag skriver detta för att vi behöver bli fler som öppnar upp våra hem och våra hjärtan till dessa barn. Om deras föräldrar inte klarar, så ska vi hjälpa till. Kanske hjälper vi de biologiska föräldrarna att få ordning på sitt så barnet kan komma hem, kanske kan barnet få frid och ro och möjlighet att fokusera på skolan, kanske får barnet en fristad under en svår kris. Klart vi kan och ska hjälpa till.Hur går det då till? Kan vem som helst bli jour- eller familjehem?Nej, så är det absolut inte. Det är självklart att du behöver genomgå en noggrann process där du bedöms som lämpligt utifrån en massa viktiga kriterier, så det verkligen finns en trygghet i att du tar emot barn i ditt hem. Denna process tar sin lilla tid och är verkligen bra för du utmanas också i varför du vill göra detta, att du verkligen har det som barnen behöver. Och såklart har du det.Jag vill bara säga att du behövs, jag behövs, vi behövs. Vi behövs utan dömanden, med öppna hjärtan och känslan att alla barn är våra barn. Tänk så skönt det hade varit om någon hade kunnat kliva in som förälder i mitt ställe under en period när jag var deprimerad t ex. Tänk om vi kan skapa ett större nätverk av familjer som finns och hjälper till på ett mer naturligt sätt när en kris drabbar oss.It takes a village to raise a child. Låt oss vara denna by, denna stad, detta land.Är du nyfiken, känner du att något i detta kallar på just dig, så sök efter familjekonsulenter i din stad. Jag är själv med Pär Soneson AB, de är väldigt fina och professionella. Och fundera självklart på VARFÖR du vill detta, om det är för att du verkligen har hjärtat och tiden och rummet och den inre harmonin som krävs. Att ditt eget liv är i balans.Stor kramShama
