När jag blir ledsen eller upprörd behöver jag skriva av mig. Eller prata av mig. Jag spelade in över 50 avsnitt i min podd under en period då jag behövde ventilera, kanske mest med mig själv. En vän har gjort slut med mig idag. Det känns. Det gör ont, jag är arg, jag är ledsen, jag är en massa. Vi hade bestämt att ses och reda ut vad som var fel idag men hon hade redan bestämt sig för att bryta. Det gjorde mig arg. Jag var fokuserad på att få det bra och hon gjorde slut. Och hela situationen från början till slut har för mig en känsla av att hon är förmer än jag, bättre än jag och det bekräftades nu.Ursprunget till vår konflikt var att hon gav mig råd utan att jag bett om det, och jag kände mig angripen. Och när jag sa att jag kände mig utmanad så frågade hon, men vad vill du bli Shama? Och jag blev helt ställd. Jag har inga planer på att bli något alls, jag tycker redan att jag är så mycket. Ska jag behöva bli något eller någon vid 56 års ålder, måste jag ha ambitioner med mitt liv? Jag blev så rubbad ur mina cirklar och undrade över hennes syn på mig, var jag inte tillräckligt?Jag vet inte, men har ni ambitioner med ert yrkesliv i den här åldern? Vill ni fortfarande bli någon? Är framgång fortfarande viktigt för er? För mig är det viktigaste att jag mår bra, har rologt och åstadkommer något bra med det jag gör. Det känns bra att göra skillnad. Men JAG som person ska liksom ingenstans.En man att älska vore najs, en fast lön varje månad på sisådär 30.000 kronor vore också najs, att ha tid med mina barnbarn är prioritet, att hänga med vänner likaså. Men jag ska ingenstans, karriär för mig har aldrig varit en grej.Jag svarade att jag inte har och aldrig har haft ett mål eller en stor vision att livet utvecklar sig eftersom och att jag redan har och är allt jag behöver vara. Och där tog det slut.Jag inser att det finns olika fokus i livet, den du är och det du gör, eller rättare sagt den du är genom det du gör. Jag är ingen, a nobody. Ingen speciell. En vanlig människa. Men jag gör mycket jag tycker är roligt och givande och jag tänker att vi alla är så lika så att det är bra om jag delar med er. Kanske har jag fel, kanske borde jag behålla mer för mig själv. Eller kanske ska jag dela mer. Jag vet inte. Nu skriver jag mest för att jag känner mig arg och ledsen och upprörd och förbannad och vill fortsätta vara ingen, eller alldeles perfekt mycket någon i mitt eget liv.Osho sa "Nothing fails like success" och jag tror honom. Jag blir alltid tom efter framgångar, aldrig påfylld. Landar ofta hårt. Jag tror jag skrivit om det förut. Idag är jag glad för en dag i taget, bara så. En bra dag idag blir en bra dag imorgon. Och om strävan är framgång så tror jag många betalar ett pris för denna som kanske i slutänden inte var värd det.Hur känner du? Är det viktigt att vara någon, vara framgångsrik? Eller är det bara idiotiskt?Ett av mina favoritpoem här:The InvitationIt doesn’t interest me what you do for a living.I want to know what you ache for and if you dare to dream of meeting your heart’s longing.It doesn’t interest me how old you are.I want to know if you will risk looking like a fool for love, for your dream, for the adventure of being alive.It doesn’t interest me what planets are squaring your moon.I want to know if you have touched the centre of your own sorrow, if you have been opened by life’s betrayals or have become shrivelled and closed from fear of further pain.I want to know if you can sit with pain, mine or your own, without moving to hide it, or fade it, or fix it.I want to know if you can be with joy, mine or your own; if you can dance with wildness and let the ecstasy fill you to the tips of your fingers and toes without cautioning us to be careful, be realistic, remember the limitations of being human.It doesn’t interest me if the story you are telling me is trueI want to know if you can disappoint another to be true to yourself. If you can bear the accusation of betrayal and not betray your own soul.If you can be faithless and therefore trustworthy.I want to know if you can see Beauty even when it is not pretty every day. And if you can source your own life from its presence.I want to know if you can live with failure, yours and mine, and still stand at the edge of the lake and shout to the silver of the full moon, ‘Yes.’It doesn’t interest me to know where you live or how much money you have.I want to know if you can get up after the night of grief and despair, weary and bruised to the bone and do what needs to be done to feed the children.It doesn’t interest me who you know or how you came to be here.I want to know if you will stand in the centre of the fire with me and not shrink back.It doesn’t interest me where or what or with whom you have studied.I want to know what sustains you from the inside when all else falls away.I want to know if you can be alone with yourself and if you truly like the company you keep in the empty moments.Kram!Shama
