Nu har jag hållit på i snart 2 månader med min rockad, att byta sovrum och skapa en walk-in-closet. Det går ganska bra men jäklar så mycket tid och kraft det tar. Jag gör allt själv, flyttar släpar beställer fel skickar tillbaka återanvänder.Nu är iallafall gästrummet iordning så jag kan emot barn och vänner. Det är mitt tidigare sovrum som har blivit gästrum, och mitt nya sovrum ligger i en separat avdelning bredvid garderobsprojektet. Är inte det höjden av lyx att ha ett rum som garderob? Detta är så svårt för mig, att unna mig den typen av lyx när människor saknar bostad och svälter. Jag har alltid känt en motvilja till att slösa, och å andra sidan så har jag kämpat och sliiti så hårt i så många år att jag vill unna mig lite mer guldkant. Hur känner du? Har du städhjälp, handlar mat på Foodora, köper allt nytt och får aldrig ont i magen när du har det bra och andra bär hem åt dig? Jag kommer nog alltid att leva med den tyngden, vetskapen hur det är att inte ha tillräckligt och hur det känns att vara den personen. Och jag köper inte argumentet att jag bidrar och skapar jobb när jag beställer allt hem till dörren. Jag vill inte ha det samhället där vissa slavar för andra. Sån är jag, hur är du?Jag återkommer med en uppdatering av garderoben, just nu känns det som ett evighetsprojekt men kanske är det så med livet, att man håller på och håller på och sen där man mitt i ett hålla-påande. 💛Kram!Shama
