Idag är det söndag, och imorgon är det måndag. Sen kommer tisdag och sen onsdag. Operationsdagen.Jag brukar aldrig hålla koll på veckans dagar, och räknar aldrig dagar. Jag hinner inte det, livet går så fort för mig just nu. Alla dagar flyter in i varandra och jag har svårt att få tiden att räcka till.Och ändå upplever jag inte att jag jobbar så mycket. Men det är catwalkutbilningar, förlagsmiddagar, castings och fotojobb, inlägg så många inlägg att skriva och filma och göra varje dag. För vissa får jag betalt, och de allra flesta handlar om att bygga bolaget skapa uppmärksamhet skapa opinion och påverka. Det har blivit som att allt jag gör är av en anledning och kan användas som content nånstans. Vem är jag ens, en medelålders contentmaskin. Ena dagen mormor, andra dagen hot mama med mirrorballs. Ibland känns kontrasterna för stora för mig själv att greppa. Vem är jag?Jag slutade förra veckan med att planera Seniormässan, spela in videopitch för en nominering till ett pris och sen gå på aw med Golden Age Models. Drack för mycket vin, något jag aldrig eller rättare väldigt sällan gör numera och fick sen besök av en manlig vän sena natten. Något som aldrig eller rättare sagt väldigt sällan händer, mysigt och ovant och Sam skällde massor kände sig hotad.Lördagen så trött, så trött. Långsam grötfrukost, ställa iordning hemmet. Köpa färg på stan sen gå till catwalkutbilning, full med energi igen, sen hem och måla skåp beställa lådor till min garderob buda på mattor på en auktion och idag har jag bara varit hemma. Förberett för operationen, vet att jag ska vara sjuksriven i två veckor från onsdag men vet inte hur sjuk jag kommer att vara. Operationen skrämmer mig inte men jag känner mig oviss. Vet inte vad det blir. Vet inte hur det kommer att kännas. Men det känns viktigt att hemmet är mjukt och iordning att jag inte behöver måla skruva möbler eller städa efteråt. Jag tror det jobbigaste med operationen är att jag inte kan ha hundarna, de ska vara hos Maia i en vecka. Sen får vi se. Saknar Challe redan.Jag har fått löfte om att jag ska få se implantaten, antingen irl iallafall på foto. Det känns läskigt. Om jag hade mått som idag för 15 år sedan hade jag aldrig opererat in dem. De var så intimt kopplade till min självkänsla, jag kände mig så ful där och då. Det kan bero på att jag var så ung när jag fick barn så att när mina bröst var tunna och långa så hade alla mina vänner fasta oammade bröst. Jag hade fyra barn när mina vänner hade noll barn. Olika, jag var liksom i ofas med min referensram. Och här är jag nu, i fas med mig själv. Det blir spännande att se hur mcyket eller hur lite eller ingenting alls av min självkärlek och självkänsla som sitter ihop med mina bröst. Kropp och själ hänger ihop. Jag har alltid haft sån hjälp av min kropp och jag tror att den kommer att tacka mig nu.Det blir en stark själ i en frisk kropp, mycket viktigare än en stark själ i en sexig kropp.Jag är tacksam redan innan jag lagt mig under kniven.Kram
