Det finns en hel del människor som väntar på mitt fall, att jag ska träda in i en period av kaos och katastrof. Vad är det för människor och hur väl känner de mig? Och varför uttalar man "profetior" offentligt, liksom kastar en förbannelse över andra, speciellt när det handlar om missbruk och psykisk hälsa?"Om du inte gör som vi säger så kommer du inte att klara det. Om du tar ett glas är det kört, du kommer att förlora allt. Det är tack vare alla andra som jag är nykter. Det viktigaste i mitt liv är att passa mig för alkoholen, allt annat är hanterbart."Detta är några av de uttalanden man möter om man en gång har definierat sig som alkoholist. Vad innebär det egentligen? Kan vi bryta ned detta och diskutera vad det egentligen är som pågår bakom dessa uttalanden?Det finns människor som tror att om man en gång har kallat sig för alkoholist, så måste man avstå alkohol i resten av sitt liv. Jag tillhör inte dem. Jag tror att det finns mängder av människor som har trott att de varit alkoholister för att de under en eller flera perioder i sitt liv har lindrat smärta eller ångest med just alkohol. Jag tror att det finns mängder av människor som har fått och tagit emot hjälp att avstå från alkohol och som har fått fantastiska liv. Och jag tror att det finns en oändlig variation, grader av varmt i helvetet, som gör att vi är mer eller mindre sårbara för substansen alkohol. Och jag förstår att om man har varit inne i ett gravt alkoholmissbruk så är man livrädd att hamna tillbaka i det. Faktum är att där har jag aldrig varit. Mina barn har inte vuxit upp med en alkoholist-mamma och ingen av mina vänner har upplevt att jag har haft det problemet. Så det var mest JAG som tyckte att det gick överstyr.I mitt eget fall så slutade jag att dricka alkohol i juni 2015, då jag vaknade upp bakfull och en röst talade till mig i mitt sovrum. Jag gissar att detta var Gud eller universum som pratade för jag var helt själv, och förstod att jag behövde sluta att dricka. Det var det bästa beslutet jag kunde fatta där och då, och jag är oändligt tacksam för detta. Jag gick på AA-möten i tre år, arbeta igenom de 12 stegen och hade flera sponsorer. Och efter drygt tre år så kände jag att jag ville pröva mina vingar, se om jag klarade av att vara nykter utan AA. Och jag var nykter. Och mit liv blev ännu bättre och jag byggde tillit till mig själv, att jag har det jag behöver inuti mig för att hantera mitt liv. Jag tog hand om min kropp, mina relationer, arbetade igenom mina trauman ännu mer och landade i en balans jag inte hade känt varken före AA eller i AA. Jag kände mig helare, mindre beroende av andra och mindre som ett offer.Jag minns första gången jag bestämt att prova ett glas champagne och hur dåligt jag mådde dagen efter. Därefter tog det 2.5 månader tills jag provade ett glas champagne igen. Det var inte gott. Sen gick det nog flera månader kanske ett halvår och jag provade ett glas champagne igen, blandat med Loka Crush. Och jag började känna att alkoholen inte var något för mig att vara rädd för. Det som sagts mig, att om jag skulle ta ett glas så skulle det vara kört, stämde inte.Sedan dessa har jag druckit ett halvt eller ett helt glas vin när det har varit en middag med vänner. Inte en gång har jag känt att jag vill ha mer, eller att jag har blivit "suddig". Jag har lärt mig att jag tycker om lite fylligare röda viner till en god köttbit, vitt och rose är inte min grej alls och definitvt aldrig Chardonnay. Ganska dyra, fylliga röda viner helt enkelt. Jag lär mig varje middag, en ny druva, jag kan prova fyra olika innan jag hittar något jag gillar, ibland struntar jag i det helt om inget faller mig i smaken. Det är stor skillnad på att dricka vin för att det är gott och tillför något till maten, kontra att dricka för alkoholens skull. Är detta möjligt? Kan det fungera såhär? Trots all forskning alla rön som man vill trycka upp i mitt ansikte? Trots alla löften om katastrofen som väntar om hörnet? Trots allt skuldbeläggande som jag utsätts för, att jag som förebild nu gör att andra kvinnor riskerar att trilla dit. Jag tror inte det. Jag kan och ska bara ta ansvar för mitt eget liv. Och jag ger inte mig själv makten att ha den inverkan på andra. Det är så mycket rädsla som ligger bakom allt detta. Så mycket rädsla som jag hade själv, när jag verkligen trodde att om jag tar ett glas vin så är jag förlorad. Rädsla höll mig i ett järngrepp och jag kände mig så ofri och livegen alkoholen, och hela livet kretsade kring den. Tidigare när jag bara ville ta ett glas vin och varva ned efter jobbet, senare när jag absolut måste undvika den till varje pris och jag själv ansågs helt otillförlitlig, att jag måste lägga min vilja i andras händer. Egensinnig får man inte vara, tro att man är något, att ensam ändå kan klara en hel del.Jag är stolt att jag är där jag är idag. Jag var i Varberg med vänner och drack ett glas vin två kvällar. Därefter gick en dryg vecka och igåt drack jag ett glas vin med min väninna och hennes man. Enkelt så. Ingen ko på isen. Helt ärligt så har jag mycket större problem att avstår glass och chips! Det är mina ensamma kvällar som är boven i dramat. Är jag med barnen eller med vänner så har jag inget sug efter det, är jag själv och sätter mig framför tvn så är det som en betingad reflex, jag och Pavlovs hund, chipsen ropar från köket. Jag tror att merparten av mina beroenden har med ensamhet att göra, och inte med valet av drog eller substans. Så det bästa jag kan göra är att vara mer utåtriktad och inte vara för bekväm i min solitaritet. Jag tror att etiketten "ensam" passar bättre in på mig än "alkoholist, både för 6 år sedan, för 30 år sedan och idag.Hur är det då för dig som kämpar med alkoholen? Du som är på en annan plats än var jag är nu? Du ska självklart göra precis som jag har gjort, sluta. Gå till AA, det är fantastiskt! Jobba igenom de 12 stegen, gå på djupet och lär känna dina fel och brister och lär dig att älska dig själv. Tron på Gud eller något större än oss brukar lösa sig självt, behöver man hjälp att sluta dricka och har försökt själv tidigare så är känslan makalös när det går att sluta. Och livet utan alkohol ÄR magiskt! Jag fortsätter att välja vatten och Loka Crush 7 dagar i veckan om jag inte bjuds på middag och det finns ett gott rött vin. Bakfyllor är inget för mig, eller att vara trött och seg. Och vet ni. Jag lyssnade på Victor de Almeida idag på Nyhetsmorgon och han är så bra. Han sa så klokt att för honom så vet han att han alltid kan börja knarka igen om han vill det, knarket finns kvar. Och samma sak gäller ju motsatt, jag vet att jag alltid kan gå tillbaka och bli helnykterist igen om jag skulle få negativa konsekvenser. Jag känner mig trygg i vetsakpen att jag idag mår så bra att jag enkelt vet när jag får en negativ inverkan av något. Det kände jag inte när jag levde med en alkoholist och livet var kaos och drama. Då var jag så full att stress och kortisol och adrenalin på daglig basis att jag inte märkte av att alkoholen hade en negativ inverkan. Den lindrade ju min ångest.Bästa tipset är att ta hand om sin ångest, gå till botten med det onda och finna kärnan i sig själv, upptäcka hur fantastisk du är. För älskar du dig själv VILL du inte dränka dig i alkohol eller äta dig medvetslös eller skjuta heroin.Vill du veta mer om min resa genom trauman och ångest och missbruk tipsar jag om min bok Kanststött & Väldigt Värdefull, här står det mesta du behöver för att vända livet till livsglädje. Flera kapitel berör missbruk och vikten av att sluta. Så jag är inte dum eller okunnig för de av er som fortfarande tycker jag gör fel.Stor varm kramShama
