Jag blir mer och mer brydd, och mer och mer orolig inför framtiden för våra barn. Är vi numera bara utseenden och kroppar? Går allt ut på hur vi ser ut? Läggs alla pengar på att uppgradera oss?Madonna som är 65 och ser ut som 30. Kardashians som satte brazilian butt lifts på kartan och som nu tappar vikt för varje dag som går. Modevärlden som går från plus size och inkludering tillbaka till heroin-chic. Är det jag som har varit omedveten tidigare, eller är allt år 2023 värre än någonsin?Hur mår vi? Hur mår alla unga kvinnor? Vilka förebilder ser de upp till? Är vi de förebilder vi vill vara för våra barn?Jag kämpar och har alltid kämpat för att vara en bra mamma, ha sunda värderingar mina barn kan relatera till. Och ändå har de alltid tyckt att jag varit för smal, för fåfäng, för ung mamma. Men i jämförelse med normen och idealet idag var jag en liten fläkt i en storm. Den nivån nådde jag aldrig upp till, kanske med min ungdom för mina två första barn. Men i övrigt har jag nog varit rätt basic.Jag har i hela mitt vuxna liv vägt mellan 56 och 59 kilo, de enda undantagen har varit när jag var gravid. Då vägde jag närmare 80 alla gånger utom med Ludvig. Jag har aldrig varit trådsmal och heller aldrig överviktig, och det har inte gått så mycket mode i vare sig min vikt eller mitt utseende. Jag blev inte rundare när det var ok att vara plus size. Jag blev inte smalare när jag började som modell. Min rumpa blir plattare och längre för varje år som går. Gravitationen är en fantastisk egenskap som jag tror vi alla uppskattar då den håller oss kvar på jorden. Om jag kunde ge ETT enda råd till alla unga skulle det vara att inte låta sina kroppar vara föremål för trender. Kläder, hår, makeup är så bra verktyg för att följa med i det senaste om man nu vill det. Att göra om sin kropp för att "vara rätt" enligt en trend innebär att du måste göra om den på nytt när trenden vänder. Stora läppar och rumpor ska bli små, kritvita tänder ska vara naturliga, ögonbrynen ska vara nästintill osynliga. Now what? Ska man då gå till sin läkare eller behandlare och säga "jag vill ha tillbaka mina egna tänder, jag vill ta bort fettet på min rumpa och lös upp mina fillers i ansiktet tack."Jag undrar vilka konsekvenser detta kommer att få, både i våra utseenden men främst i vår hälsa. Kommer våra kroppar som vi så hårt jobbar med för att de ska se snygga ut på utsidan, gå sönder inifrån? Pågår det ständiga inflammationer i vävnad, senor, leder och skelett under ytan? Hur påverkar alla stick och ingrepp våra fina kroppar som är så makalösa och normalt sett återhämtar sig så enkelt efter skador?Ingen vet. Det läskiga är att ingen vet. Det är alldeles för tidigt att prata om konsekvenser, och frågar man utövarna så finns det inga. "Det lämnar kroppen på naturlig väg, vi arbetar bara med bioidentiska material".I don't think so.Jag tror att det är bra att aldrig hoppa på detta skenande tåg. Ni är de lyckligt lottade. Jag hann kasta mig av i tid efter några behandlingar med både botox och fillers åren 2018-2020 och det är jag så tacksam för. Jag kämpar med min hälsa ändå av olika orsaker, men jag vill inte skynda på en negativ utveckling.Jag sitter inte inne med någon sanning, men jag gissar. Och jag känner på djupet att denna utseende- och åldersfixering vi lever i är skadlig på djupet för oss, både psykiskt och fysiskt. Det finns så mycket viktigare saker att lägga vår tid och våra pengar på, som att ta hand om vår hälsa och våra relationer, att hjälpa varandra och att vara nöjda. För hur nöjda är vi med våra rynkrfria ansikten och perfekta läppar och kroppar? Jag är som allra lyckligast just nu. Jag är inte vältränad. Jag har värk i en höft, två händer och ett ben. Jag har varit utan en partner i nio år. Och jag är så lycklig. Jag vaknar upp på morgonen och är så tacksam att jag lever och att jag har allt jag har, får allt jag får av livet. Jag kramar alla, tackar alla, shoppar ingenting, gör inga häftiga saker. Är mest hemma med mina barn och barnbarn. Och livet är i ett rosenrött skimmer för att jag är jag. Det är inget fel på mig. Jag är lagom tjock lagom lång lagom snabb lagom frisk och väldigt väldigt lycklig. Och för varje dag som går kan jag nog räkna med att allt som är jag åldras en dag. Inte en enda dag i mitt liv framöver kommer jag att bli yngre eller se yngre ut. Denna utveckling går bara åt ett håll, och för mig är det UPP! Jag ser fram emot att vara en skinntorr liten gumma, eller en som är rund och go. Jag ska ha så många skrattrynkor runt ögonen att man inte kan se vad det för för färg på dem längre. Och jag ska ha någon som plockar mina skäggstån och fixar mina händer och fötter och ger mig massage emellanåt. För vi ska ta hand om mig när jag blir gammal, och jag ska ta emot all hjälp och inte alls klara mig själv. Och jag ska berätta hur det var att ha en röd telefon med en sladd och en lur, och vad palla äpplen är för mina barnbarnsbarn.Jag ser fram emot att bli riktigt gammal och är så nyfiken på vart jag ska ta vägen. Kommer jag bara att bli lyckligare och lyckligare ju äldre jag blir? Det finns en stor chans till det, så länge jag fortsätter att ta avstånd från allt och alla som signalerar ett budskap till mig att jag inte duger så som jag är.Ni får tjäna pengar på mig på annat sätt och jag hoppas vara en del i den utvecklingen, där det är framgångsrikt att människor trivs och är nöjda med sig själva exakt så som de är.Som vi är.Vi är alla helt perfekta så som vi är, varken mer eller mindre. Bara perfekta.
