Hej kära du.Nu är jag tillbaka och jag tackar Karin Björkegren Jones för energin att ta upp mitt bloggande igen. Jag har haft ett dygn där jag har känt mig ledsen och uthängd, ännu en gång av en kvinna. Detta är tredje gången på några år som kvinnor har valt att hänga ut mig på sociala medier.Först och främst så undrar jag VAD som driver en kvinna att göra detta. Hur får man idén att skapa ett inlägg eller ett poddavsnitt där man talar illa om en tredje kvinna som inte närvarar och kan bemöta något? Jag får svaret och det låter likadant från alla: "Om du delar med dig av dig själv på sociala medier så får du räkna med att bli bemött med kritik."Är det så? Att man MÅSTE angripa andras åsikter och hänga ut dem för att man inte håller med eller har en annan åsikt? Och MÅSTE man göra detta bakom den personens rygg och publikt? Och inte istället bjuda in personen för ett samtal, eller till just det samtal man just har fört med sina följare?Det är väldigt obehagligt att få ett inlägg mailat till sig där det står "har du sett det här?" och inse att någon jag inte känner har uttalat sig om mig på ett väldigt negativt och raljerande sätt på sociala media. Det är extremt obehagligt att gå till sängs med en känsla av ledsen och utsatt och försvarslös. Jag minns den känslan från min barndom. Känslan av att inte förstå vad jag gjort fel, varför jag blir mobbad, varför andra gaddar ihop sig emot mig. För det är ju det man försöker att göra, få medhåll för sina egna åsikter om hur dålig den människa man just hängt ut är.Jag medverkade i den fina podden PERSPEKTIV med Madeleine Mofjärd och vi hade ett fint samt om högt och lågt, om ålderism och feminism och sanning och en massa annat. Jag berättade där att första gången jag märkte att jag var utsatt för ålderism var på jobbet, när alla andra var 20 och jag var den enda som var över 50 år gammal. Hur jag noterade att detta var en norm, att jag var undantaget och att det i den bransch jag jobbar i är extremt åldersdiskriminerande. Och att jag när jag gick från känslan att vara privilgerad till att känna mig utanför bestämde mig för att göra något åt saken. Jag startade en agenturför 50 plus modeller. Fotomodeller. Att vi i den konkurrerar med 20-åriga modeller om jobben är ett faktum. Att bedriva modellagentur är vår affärsidé och vår vision är en värld utan ålderism. Och vi verkar för att öka närvaron av äldre modeller i media.Jag är väldigt tydlig med i alla kanaler jag kommunicerar i, på LinkedIN, Instagram och här på min blogg att det är livserfarenheten och den inre skönheten som skiner igenom. Att ålder är vår tillgång. Vi har en enda regel och det är att man ska vara äldre än 50 år. Tro, ursprung, kön, längd, vikt eller annat är inga urvalskriterier för oss, däremot måste vi tro att vi kan ge modellerna uppdrag. Vi får odta kommentaren att vi inte representerar hela åldrandet, alla människor över 50 plus och det stämmer just för att vi har en affärsverksamhet att bedriva. Detta är vårt arbete. Och så som världen ser ut så konkurerrar vi med unga modeller då jakten på ungdom är hysterisk, det vet vi alla. Vi förespråkar ett naturligt åldrande. Det hade Karin också känt till om hon hade vetat mer om oss och mig innan hon utatalde sig. Hon säger att det är fel att snygga, smala äldre personer med långt grått hår är de som uttalar sig om ålderism och raljerar när hon säger att det är för att vi inte accepterar konkurrensen men de unga eller kan förlika oss med synen på vårt eget åldrande. Även här har Karin missat både min historia och relation till mig själv och mitt utseende, hur länge jag har arbetat som modell och vad syftet med vår verksamhet är. Varför är det INTE ok för snygga, smala och gråhåriga personer att ha en åsikt? Och vem definierar snygg och smal och är det relevant? Jag har vuxit upp i en familj och en omgivning där jag fick stryk för både mitt utseende och mina prestationer. Mitt hår, mina ögon, min vikt, mina betyg, allt permierades med våld eller utanförskap. Jag lärde mig snabbt att göra kaos med mig själv, att inte framhäva mig själv och att tona ned mig. Min självkänsla var i botten när jag var 18 och att jag skulle ha något värde varken på insidan eller utsidan fanns inte. Jag har inte vuxit upp med en känsla av att vara snygg och smal utan tvärsom, i mina ögon var jag tjock och ful. Tänka sig hur några mobbare kan vrida om huvudet på sitt offer och förvränga en världsbild.Jag är tacksam över den jag är idag, oavsett om jag är snygg eller smal eller inte. Jag är som jag är som jag troligtvis alltid varit men min självbild har tack gode gud förändrats. Och den förändring jag har möjlighet att skapa utifrån min plats som mamma, mormor, entreprenör, kreatör, kvinna och människa tänker jag använda. Jag tänker inte låta min världsbild förvrängas igen för att andra kvinnor inte är snälla.Tre saker till. Madeleine och jag talade en del om skillnaden mellan män och kvinnor, och att vi kvinnor döms så mycket hårdare än män, att vi inte har några marginaler på vår sida. Och jag tog ett exempel att män som åker till Thailand och löper sex har normaliserats, men om kvinnor åker till Gambia och söker kärlek så ska de genast hängas ut i dokumentärer. Jag sade inte någonstans att sexköp var ok, frågan handlade om normer och samhället och vilken patriarkal värld vi lever i. I samma diskussion talade vi även om relationen äldre män yngre kvinnor och vice versa, hur det även här är mycket mer tabu för och kvinnor att ha en ung man. Normer i samhället jag tycker att vi ska ifrågasätta och utmana, varför kvinnor inte får där män har fritt spelrum utan att dömas. Och jag noterar just detta, att jag som "snygg smal äldre kvinna med långt grått hår" tydligen har samma roll som när jag var ung, någon man öppet kan angripa och försöka få med sig ett drev emot.Sorg. Jag känner sorg. Hela natten har jag känt mig ledsen, beklämd. Varför gör kvinnor såhär? När jag var ung fick jag hänga med killarna. Jag var fotbollstjejen, skateboardtjejen, skidtjejen, baskettjejen. Sporten och killarna var min räddning och tjejerna mobbade ut mig. För att jag var snygg och duktig. Känn på den. Tro inte att verkligheten är som den ser ut utan ta dig tid att ifrågasätta, lära känna, djupdyka in i en annan människa innan du dömer.Den andra saken. Karin var tvungen att nedvärdera mitt arbete: "Att starta en modellagentur för äldre är inget nytt i Sverige. Du har Ylva Stubbing, WAKAI och även Mikas har sin sidoagentur People."Så var det också sagt, tro inte att du är något Shama, starta en modellagentur för äldre kan väl vem som helst. Varför säger man så?Faktum är att Wakai inte är en modellagentur alls, Ylva Stubbing och Ladies Team har en lägsta ålder på 30 år och Mikas people har inget fokus på äldre. Inte heller där har Karin tagit reda på fakta.Och sedan det tredje, Karin refererade till att jag sa att man inte behöver åldras i ett förfall som att jag då menade skönhet. För mig är det att inte ta hand om sig själv, att resignera och att inte leva så väl så att jag mår bra så länge som möjligt. Jag vill om det är möjligt vara så frisk som möjligt, ha så hög självkänsla som möjligt, ha så roligt som möjligt och vara omgiven av så mycket kärlek som möjligt. I min värld betyder det att jag kommer att fortsätta att tänka på min sömn, vad jag äter, hur jag rör på mig och mina relationer. Min mor satt i rullstol från 70-års ålder och hon tog inte hand om sig själv särskilt väl. Hon tränade aldrig, tänkte inte på sin kost och levde inte sin fulla potential. Att åldras väl och att må bra så länge som möjligt är i min värld inte likställt med föryngring vilket Karin hade känt till om hon följt mitt arbete innan hon gjorde detta inlägg.Är jag klar nu? Ja det är jag. Man kan fundera på om jag ger tillbaka med samma mynt, men ni som känner mig vet att så inte är fallet. Jag är för icke-våld. Jag tror på omtanke och vänlighet. Men när detta fenomen att hänga ut kvinnor offentligt drabbar mig en tredje gång vill jag bemöta det. För mig är det DETTA som är problemet. Inte att jag är smal eller snygg eller har startat en modellagentur eller aktiverar mig i vissa frågor och huruvida jag får göra det eller inte. Detta inlägg handlar mest om det stora problem jag ser i att kvinnor inte stöttar andra kvinnor. Att kvinnor tycker att "Om du delar med dig av dig själv på sociala medier så får du räkna med att bli bemött med kritik" tar sig rätten att utsätta en annan kvinna och uppvigla andra att ta ställning emot henne.Kram från en ledsen Shama.P.S. Vill du lyssna på det enligt min åsikt fina samtalet med Madeleine Mofjärd i podden Perspektiv finns det här.
