Jag har reagerat så starkt när jag gått runt i Stockholm de senaste veckorna och sett Chanels vår 2022 kampanj på stortavlor. Modellerna är så unga och det känns som att man försökt få dem att se ännu yngre ut än vad det är. Lita Lolita-look och valet av kläder och scenografin understryker ung tonårstjej som fortfarande bor hemma. Jag tänker direkt, hur ska hon ha råd med en sån väska? Och nästa tanke, det är ju vi föräldrar som måste köpa den. Och tredje tanken, tror unga tjejer att de måste ha en sån där väska? Och tanke fyra, vem är målgruppen egentligen, är det vi eller våra barn?Det kan ju omöjligt vara femton eller artonåringar som förväntas köpa en väska för 50.000 kronor. Är målgruppen jag, som bor på Östermalm i Stockholm? Jag fattar inte, det är ju ett barn som har den som skolväska? Jag är uppriktigt nyfiken på Chanels målgrupp, deras "persona", vem hen är.Är det så enkelt att det är vi som har pengarna, som vill köpa in oss i en illusion av att "om jag har en sån väska så blir jag tjugo år yngre"? För det är ju så, att de säljer oss status, drömmar, värden som vi tror att vi saknar och behöver. Och vi köper det. Har vi bara en sån väska så kommer vi vara mycket lyckligare och avundsvärda. Mer värda helt enkelt. Jag blir så irriterad när jag kör bil och annonserna kommer att jag börjar stanna och fota för jag tycker det är så galet. Väl hemma går jag in och surfar till Chanel och då dyker det här upp på skärmen. Jag sätter mitt te i halsen. Jag trodde att vi hade bestämt att ätstörningar är något vi vill förebygga och försöka få våra barn att inte få. Jag trodde att vi 2022 hade kommit långt vad det gäller kropps-positivitet, att vi äntligen hade tagit bort skammen kring våra kroppar. Jag trodde också att det typ var förbjudet att använda förebilder som tydligt har en skadlig inverkan på omgivningen, i klartext, våra barn. Som att vi inte får annonsera för cigg och alkohol i kanaler där barn finns.Är det bara jag som reagerar? Har pandemin trubbat av oss så vi har låtit företagen hijacka våra hjärnor? Har det gått så långt att företagen vet att lyckan är livet genom ett instagramfilter, att evig ungdom is the shit? Jag surfar in till Zara för att köpa en vårjacka och ett par jeans till mig själv. Jag köpte inga jeans. Jag hamnade uppenbarligen på barnavdelningen och kunde inte hitta rätt. De hade inga jeans för vuxna kvinnor. För mig räcker det nu.Detta är en av anledningarna till att jag startar Golden Age Models. Vi behöver en motvikt till galenskapen och den tydliga riktning som modebranschen och samhället i stort visar. Jag upplever att trenden aldrig tidigare pekat starkare emot ungdom och det perfekta. Kanske är det för att jag är äldre, självklart är det så. Det vore lätt att säga "Shama, det är bara för att du är avundsjuk och bitter för att du är 54 och inte 24." Det allra läskigaste är att min vän som jobbar som global marknadschef för ett stort bolag säger att Chanel och Zara vet exakt vad de gör. De har marknadsundersökningar och fokusgrupper som visar att denna typ av marknadsföring går hem. Den fungerar. Det skrämmer mig mest, att vi köper det utan att protestera.Det är inte så enkelt. Jag har aldrig velat vara yngre än vad jag är. Om jag velat vara något så var det äldre, när jag var i dessa flickors ålder. Jag har alltid sett upp till äldre kvinnor, alltid sett min åtta år äldre syster som en förebild, att en dag så kommer jag också att vara så gammal. Idag verkar tanken att det är naturligt att åldras ha raderats ut och vi ska alla se yngre ut.Vi behöver vuxna förebilder, och vi behöver synas mer och vara fler och oftare. Vi behöver vara fler och ofater och synas mer. (det var en skön mening den ska jag använda mycket!)Syns vi inte finns vi inte. Jag är definitivt inte färdig att lämna över ratten till en generation som inte har flyttat hemifrån än. Calling all adults, mature people, role models, matriarchs att sätta ned foten nu.Jag tänker iallafall inte köpa en Chanelväska år 2022. Har jag klarat mig utan såhär länge, så kan jag nog leva utan i femtio år till. Och jag har beslutat mig för att bojkotta företag som använder barn eller anspelar på barn i sin marknadsföring. Så tänker jag. Hur tänker du?Kram!ShamisP.S. Du ser detta ÖVERALLT, i alla tidningar, på sociala media, på TV, överallt, Chanel och Zara är bara två exempel.
