Jag tycker att jag har nog med roller och hattar i vanliga livet, men det räcker inte. Nu måste jag ha olika hattar på olika sociala plattformar för att gå hem, för att inte sticka någon i ögonen, för att inte orsaka ett hat-drev eller få dickpicks i min inkorg. Varje dag måste jag tänka "var är jag" för att inte posta sådant som kan tas emot på fel sätt.Det är så långt från att vara mig själv som man kan komma. Att censurera mig själv beroende på vem mottagaren är, eller vad jag tror att jag kan förvänta mig för resultat. Postar jag samma bild av mig i underkläder på Facebook som på Instagram, så blir reaktionerna helt annorlunda. På Instagram får jag 500 likes och "wow ❤️" "amazing" och "gorgeous woman" och "🔥🔥🔥", på Facebok får jag 10 likes och en försiktig kommentar om att jag kanske ska ta bort bilden så folk inte får en felaktig uppfattning om mig. Så det är bara av misstag jag postar på Facebook numera. På LinkedIN vågar inte eller rättare sagt, jag har inte provat än att posta liknande inlägg, än. Jag fick rådet av en vän att avstå och jag lyssnade. Vem är jag då på de olika plattformarna, och är både jag och ni så naiva att vi tror att jag kan hålla isär dem? Att ingen följer mig överallt? Att jag inte har några crossovers, som ser och betraktar mig och tycker saker i smyg? På Instagram är jag nog mest mig själv för där känner jag mig hemma, upplever att jag känner mina följare, kan förutspå ett mottagande. På Facebook är jag ju nästan aldrig och det är mer otur än plan om jag publicerar något här. På LinkedIN är jag ganska random numera. LinkedIN är en paradox för mig och jag har svårt att känna mig hemma. Ena dagen skriver jag något som verkar klokt och väl genomtänkt och företagsmässigt som att jag vet vad jag håller på med. På senare tid har jag börjat mer privat nonsens här för jag upplever att jag får förfrågningar och mail utifrån vad jag delar och det har skevat iväg på senaste tiden. Det är så många män som hör av sig och som jag gissar vill något helt annat än att göra affärer med mig. Och det är så många män som hör av sig med en säljpitch inom områden som jag är helt ointresserad av. Relevansen för mig på LinkedIN är så låg och jag har en känsla av att detta är personer som följer mig på Instagram men väljer att kontakta mig på LinkedIN. Jag känner mig ofta som ett byte på något sätt här, att människor vill ha något av mig, antingen sälja något till mig eller ha något av mig. Jag gör helt ärligt mer affärer på Instagram än vad jag gör på LinkedIN så något med min närvaro där är knas. Kanske för att jag är knas och har svårt att bestämma vilket ben jag ska stå på, om jag ska vara mig själv fullt ut eller fokusera på affärer. Eller är det för att i grund och botten så är det jag som är affären? Knas.Jag är ju samma person oavsett vad och var jag postar ett inlägg, så varför bryr jag mig om vilka reaktioner jag får?Det är något väldigt sjukt över att jag ens tänker på vad jag postar och var, för att inte få reaktioner jag inte är sugen på.Det är galet att jag inte kan vara mig själv med allt vad det innebär, naken eller påklädd bokstavligen eller i min sårbarhet. Att jag justerar korrigerar censurerar och reagerar. Säkert är det sjukdomen, det socialamediabehovet av att vara uppskattad, älskad, det grundläggande behovet att få vara med som även jag lider av. Kameleontsjukan.Idag läste jag hur människor irriterar sig på att de ser semesterbilder och maträtter flimra förbi på LinkedIN när det är AFFÄRER och NÄTVERKANDE vi ska hålla på med här. Men vem vill nätverka med människor som bara vill sälja något eller ligga med en? Tydligen vill jag det för jag är ju där. Och det ÄR bra för min business, jag får ett genomslag och är enormt tacksam för det, absolut. Och samtidigt är det något patologiskt över hela grejen, att vi (jag) justerar oss (mig) utifrån mottagarna, de reaktioner vi (jag) vill ha eller förväntar oss.Är jag ensam om att tycka och känna detta? Är jag ett unikum som surfar mellan plattformar och dessutom bloggar här på MåBra och tänker på att hålla tungan rätt i mun när jag publicerar? Även här på bloggen måste jag såklart censurera och korrigera mig, det är inte allt som är går hem här heller.Det känns som att jag navigerar mig fram, sicksackar och det känns ibland helt otippat när jag "lyckas" eller "misllyckas", eller får igång en hatstorm. Ibland lyckas jag också trampa någon på tårna eller chocka någon som inte "trodde det om mig". Det tycks ju så mycket på sociala medier. Högt och lågt vitt och brett. Och vi ska hålla med och få medhåll, älskas och hatas. Det är svårt att bara vara i ett offentligt ljus. Det vore skönt om alla följde mig överallt så slapp jag fundera över vem som ser vad. Men då skulle alla fina affärsmänniskor som nätverkar på LinkedIN sätta alla mina underklädesvideos i halsen vid frukosten.Ingen känner mig. Så är det. Inte ens jag själv. Så om jag har svårt att definiera mig, varför ska du ens försöka?Jag tycket att vi kan blanda fritt högt lågt posta vad vi vill överallt men vara mer försiktiga med vad vi kommenterar och tycker om andra. Tyck lite mer om dig själv istället.Här är ett axplock av mina inlägg den senaste tiden på olika plattformar. Random. Precis som jag.Jag funderar på att från och med nu publicera samma inlägg över alla kanaler bara för att se reaktionerna. Jag undrar nämligen om ni också är olika på de olika plattformarna och om vissa av er älskar mig på LinkedIN och tycker att jag är en bluff någon annanstans. Kanske till och med ett litet våp.Kram!Ett axplock från ett random LinkedIN-flöde:
