För snart fyra veckor sedan skickade jag ett sms till en bekant i näringslivet, en entreprenör jag trodde var min vän. Jag berättade att Golden Age Models hade en crowdfunding-kampanj på g och undrade ödmjukt om han ville dela den när den kom upp i mitt flöde på LinkedIN.Han svarade ”Går själv ut med en crowdfund snart så vill inte urvattna den. Trodde det gick hur bra som helst för digJag svarade ”Det går bra. Svårt att se hur det skulle urvattna din crowdfunding då vi är i så olika härad. Och vänner är vänner inte konkurrenter tänker jag. Men jag hör dig och respekterar dig. ❤️”Nu händer något som jag som kvinna och entreprenör inte får ihop. Eller rättare sagt, nu händer det som är vardagen för mig som kvinna och entreprenör.”Men du, en kort fråga. Din kamp mot kniven och nålarna. Är du säker på att du själv inte låtit skönhetsoperera dig? Jobbig fråga jag vet, då jag har svaret.”Jag blir helt ställd. Från vilken plats i honom kom detta?”Inte alls jobbig fråga, svarar jag, men inte din sak. Det är klart att jag vet.”Han fortsätter. ”Du har ju opererat dig. Jag förstår att man frestas att skönhetsoperera sig, som du gjort. Inget konstigt. Det är sånt som kvinnor gör. Numer standard.”Jag svarar ”Mr X, vad vet DU om att vara kvinna? För dig och ALLA andra att veta: 2008 opererade jag mina bröst, efter att ha fött och ammat fyra barn och de konsekvenser det kroppsligt innebär. Något du är helt ovetandes om som man. 2010 opererade jag om dem då ett implantat sprack och jag fick industri-silikon i hela min kropp och blev väldigt sjuk. För två är sedan fick jag ett cancerbesked på grund av detta. Frågan är varför jag opererade mig till att börja med. Min man ville ha fasta bröst. Är du nöjd nu? Ska du eller jag posta detta på LI?”Som ni märker är jag nu riktigt arg. Och kränkt.”Har mest bara tänkt ”Gulle hon” när jag sett dina inlägg, ”hoppas hon inte blir avslöjad.” fortsätter han oberört, som att han inte ens läst mitt svar. För mig är denna rad det allra värsta. Jag trodde att vi hade #metoo i vårt förflutna, att män numera behandlade kvinnor väl och med respekt. Kanske inte på krogen under påverkan av alkohol, men i affärslivet?Mitt sista svar var detta:”Vet du. Sätt dig aldrig över mig eller någon annan kvinna. Aldrig någonsin. Det är på grund av män som du som samhället ser ut som det gör. Skäms. Jag sparar denna konversation för en regnig dag på sociala medier.Mannen ger sig inte.”Jag tycker ändå att det är ok att ni kvinnor opererar er, såsom du gjort. Jag vore elak om jag hängde ut er för det. Det skulle jag aldrig göra.”Nu har det går snart fyra veckor sedan detta hände, och jag tänker fortfarande på detta och på huruvida jag ska dela det mer er. Det är inte bara ur affärsperspektivet, utan även som kvinna. Det nedlåtande, kränkande och förminskande sättet som jag utsätts för. Och jag har kommit fram till att det ÄR viktigt att dela, för mina kvinnliga kollegor i näringslivet, för mina döttrars och mina systrars skull. Och idag är det om inte en regnig dag så en väldigt snöig blåsig sådan.Att allt detta kommer som svar på min fråga om han har lust att dela vår crowdfunding med sitt nätverk och stötta mig är faktiskt en chock. Jag ifrågasätter självklart mitt eget omdöme och att jag bad honom om hjälp. Jag får ta ansvar för min egen agenda, att jag ville nå hans stora nätverk. Vilket i sig vore självklart för vilken man som helst. Det är ju faktiskt därför vi är på LinkedIN, för att nätverka med varandra.Jag inser att det finns något som går långt mycket djupare än vår i princip obefintliga relation, att detta mer är samhällsstrukturer än dåligt beteende. Att det finns en anledning att män sätter sig över kvinnor och att det avspeglas på alla områden i våra liv. I familjen, i arbetslivet, i affärslivet, i det sociala livet.Jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag inte längre bryr mig om en händelse som denna för min egen räkning. Jag är vid det vägskäl där man går från att tänka på sig själv till att tänka på helheten, vad vi som samhälle behöver. Jag har inte längre fyra barn att försörja utan kan lägga allt mitt krut på att skapa den förändring i samhället jag vill att mina barn och barnbarn ska växa upp i.Mitt kön är inte längre min sårbarhet utan min styrka, och jag tror att många kvinnor känner med mig att nu är det nog. Nu räcker det. 2024 är året då Sverige tar ställning för ett kvinnovänligt näringsliv.Vet du en sak, Sverige är vi, Du och jag.Jag tänker låta detta vara lågvattenmärket jag tar avstamp ifrån och låta detta vara ett positivt startskott för en ny början.Shama
